LAJTAS QUEEN INGRID    (1995-2007)

Queen är en ängel nu, hon fick avlivas efter att ha varit sjuklig ett tag. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig, vår pratglade hund. Hur det än är så är det alltid den äldsta hunden som är stöttepelaren i en familj och det har hon varit i ordets bemärkelse. Hon var fin på alla sätt, en genomtrevlig hund helt enkelt. Det var hunden som aldrig protesterade när något skulle göras..som att klippa henne, eller bada henne ja t.o.m hårfönen accepterade hon när hennes päls skulle bli torr.

 Det jaktliga i henne var bra skriver jag..för Peter tycker väl att hon kunde varit lite bättre...nåja hon var den Queen som vann SM för stående fågelhundar år 2002 i konkurens med många bra hundar. Hon var en snygg hund också, för med 3 Cert på utställning av 3 olika domare så säger ju detta det mesta om hur hon såg ut. Det finns så mycket att skriva om vår Queen men då skulle sidan inte räcka till, så med dessa ord så avslutar vi vårt kapitel om vår kära hund.

Sov gott Queen

Fler bilder på Queen>

KVISTUR ( -2006)

Kvistur är en ängel nu, han fick hastigt avlivas för några dagar sedan eftersom han blev akut sjuk.

Det var på Kvistur som Anna tävlade det senaste året och fick fina resultat. Meningen var att Anna skulle köpa honom och
satsa ordentligt på tävlingsbanorna, men nu blir det inte så.

Vi tänker på Kvisturs ägare Sylvia som har förlorat en sådan fin häst.

Nu får du Kvistur tölta vidare bland alla änglar.

MINA-LIN (1987-1989)

Henne köpte vi 1987 men fick tyvärr inte behålla henne så länge. Hon var en fin settertik som var efter Mimmi och Landborgens Henke, vi funderade länge på om vi skulle skaffa oss en Finsk spets eller en setter. Krister Karlsson medlade köpet av henne, och vi ångrar oss inte, för vem vet vad vi haft för hund i dag om vi inte köpt henne.

En septemberdag 1989 flög Peter, Göte, och Staffan upp till Tjuonajokk för att träna sina hundar, men på hemresan blåste det så kraftigt att planet störtade rätt ner i fjällsjön. Alla lyckades kravla sig upp på pontonerna  på det upp och nervända planet,  men hundarna blev kvar under vattnet. Det var även Götes engelska settertik Myra och Staffans pointertik Killa som drunknade. Så där försvann tre fina hundar. Vad det skulle blivit av dessa hundar får stå skrivet i stjärnorna.

När Mina-Lin inte fanns längre så var vi i akut behov av en hund, Göte var också utan hund och han kom i kontakt med Einar Holmvik som har Björklunds kennel. Einar hade precis en kull på sin tik Knallbekkens Dråka och Vigdaettas Pelle, men det var många på kö. Känner ni Göte så vet ni att han fick tinga två valpar ur denna kull.

Så kom då Mia till oss, hon var så liten men ack så söt och tricolor var hon också. Nu kom en rolig tid hos oss för Mia blev en kanonhund, hon var intensiv och kompakt bygd. Under denna tid med Mia så for dom land och rike runt på jaktprov och priser blev det nästan varje gång. Hon fick ettor i ukl både på vår- och höstprov, det blev final i Fjällpokalen 1991. Mia tog ca 10 priser i öppen klass innan ettan slutligen kom. I segrarklassen så vann hon en gång med cert o hp. Hon fick gå hårt eftersom Peter skulle hinna med jakten också, men det bekom henne inte alls, utan hon jagade lika bra på tredjedagen som på den första.

Mia har sitt ursprung i en av det mest framgångsrika kombinationer i Norden det senaste tjugofem åren, och många säger att Mia och hennes syster Wenche var överskottshundar.

Vi parade Mia en gång med NJCH Trober och ur denna kull behöll vi Moa.

Tyvärr så blev Mia sjuk och vi fick ta bort henne alldeles för tidigt.

Moa var efter Björklunds P-Mia och  NJCH Trober, hon föddes 1993, en trevlig tricolortik.  Hon var en pimpinett settertik som nästan aldrig gjorde fel, väldigt lättdresserad och injagad och klar när hon var elva månader. Hennes första start var i Fjällpokalen 1994, hon gick till final och blev trea med ett andra pris i kvalitetspremie. Moa fick två ettor i ukl med hp, slutligen så fick hon sin etta i ökl på ett vårprov i Ritsem. Åren därefter så placerade hon sig några gånger i segrarklass och blev tvåa på Fjäll SM med reserv cacit, hon fick första pris på utställning.

Hon var kanske inte den där riktiga storsökaren som mamma hennes var men det var en riktig jaktmaskin. Moa parade vi en gång med Francinis Tulipano, så här i efterhand så var det ingen lyckad parning  tycker vi. Vi behöll en tik ur den kullen som heter Lisa, men Peter var inte nöjd med henne så nu bor Lisa på Gotland. Vi har kontakt med några valpköpare, men ingen av hundarna är ”jaktprovshundar”  utan dom används enbart till jakt.

Moa var tolv år när vi tog bort henne.

Var en engelsk setter tik efter Himmelhögdas SJ Astri och Sletthallens Tomoka, detta hundköp kom hastigt och Krister Karlsson var inblandad än en gång. Han hade beställt en valp som hette Tua, men av någon anledning så kunde han inte ta valpen, så vi fick rycka in. Kristers son hade också beställt en valp från denna kull, så det var två valpar som kom hit upp.

Tua reste inte fågel, men sökte bra.  1992 så gick hon till final i Fjällpokalen och i hennes fågelarbete så skriver domare Göte så här: Tua går ner i högt vide, fågel i luften, stöter ytterligare fyra gånger och sista fågeln försökte hon ta själv när det inte var någon som sköt.

Nej det fungerade inte mellan henne o Peter så vi gav bort henne till en jägare som hade henne ända till hon var  13 år.

Poker var en valp efter Smokie och Jack, tyvärr så lever han inte mer. Han blev bara 7 månader och det var synd för Smokie fick bara 4 hanar i sin kull så Poker hade behövts för att utvärdera parningen.

Hans husse Trond Thorvaldsen var naturligtvis ledsen över att mista Poker,  för det är mycket tid man lägger ner på att forma valpen, men vi önskar Trond lycka till med sina nya valp som också heter Poker!