Queen är just nu vår äldsta engelska setter vi har, det var en slump att hon kom till oss. Vi behövde en till hund eftersom Björklunds P-Mia inte var riktigt kry. Peter hade sett Lisa II som var efter Minna,  det var Christer Karlssons hund. Nu hade Margit tagit över hunden och tagit en valpkull på henne med Dammlyckans Fieldwinner, och det passade sig så bra för Göte Henriksson skulle ut på en helgresa till Stockholm och erbjöd sig att ta hem valpen på flyget.

Det var med spänning vi for ut till flygplatsen för att ta emot Queen för vi hade inte sett henne utan visste bara vad Margit berättat åt oss om henne, hon var så fin när hon kom, en vacker tricolor tik. Göte sa att de här kommer nog att bli bra för hon har ju Minna o Fly i blodet.

Ett värre tuggmonster  vi sällan skådat var hon, åt upp de mesta som kom i hennes väg som skinnjackor, skor, skosnören, suddgummin, pennor o mycket mer, hon måtte ha en mage av stål sa vi.

Nåja hon växte upp och var väl si så där, ett andra pris i ukl lyckades hon ta på jaktprov, men hon var väldigt varm i näsan så hon fick stå på tillväxt något år. Efter detta så var hon en annan hund, visst kom symptomen tillbaka i bland men när hon var på topp då var hon riktigt bra. Hennes bästa merit är vinsten av Fjäll SM, samt att hon gick till final året efter på vinter SM. Hon har även placerat sig som  tvåa i segrarklassen på ett vårprov i Ritsem med CK o HP.  På utställningar har hon plockat cert och är SUCH.

Queen har fått tre valpkullar med tre olika hanar, i hennes sista kull så blev det bara en valp som vi behöll som heter Tjorven. Nu så har Queen fått pension från allt vad jaktprov heter men en och annan halvdags jakttur i tjäderskogen orkar hon med i alla fall.

Nu jagar Queen i de sälla jaktmarkerna, hon levde på övertid med alla sina små krämpor hon haft de senaste året. Hon blev dålig kvällen innan Anna kom hem och samma dag som Anna var hemma blev hon sämre. Det var precis som att hon väntade på att lill matte skulle komma hem så hon fick ta farväl. För när Anna suttit hos henne en lång stund så föll hon nästan i koma.

Hon hade ett hjärta av guld, hon gjorde alltid sitt bästa o var hur cool som helst. Hon fick alltid vara stötte pelaren till de andra hundarna o när de gick för hett till så visade hon detta. Hon älskade mat o väldigt mycket  mommos pannkaka o farmors korvskivor  De sista året ägnade hon sin vakna tid till att tigga mat.  En sån hund som Queen får vi nog aldrig mer, men vi får förvalta hennes blod vidare genom Tjorven o då finns det kvar en bit av henne i alla fall.

Nu vilar hon här utanför vårt hus o det känns bra att ha henne så nära. Sov gott kära Queen.